|
| |
Som segelflygare får man ofta frågan, "Hur kan ett segelflygplan flyga utan motor, och vad händer om det slutar blåsa?"
Svaret är att ett segelflygplan inte är beroende av vind på samma sätt som en segelbåt och borde egentligen heta "glidflygplan", den engelska benämningen är faktiskt "glider", och själva benämningen ger ju en fingervisning om att segelflygplanet glider fram genom luften.
Jämför gärna med en egenhändigt tillverkad papperssvala - den glider fram när den kastas.
Anledningen till detta fenomen benämns "glidtal" och är ett mått på flygplanets glidprestanda vid en viss fart, t.ex. 90 km/tim och skrivs då 1/40 för ett specifikt flygplan eller en specifik flygplanstyp.
Detta flygplan sjunker 1 meter samtidigt som det glider 40 meter framåt, i stilla luft (luft som varken stiger eller sjunker) och om flygplanet befinner sig 1000 meter upp i luften kan det glidflyga, lugnt och säkert, 40 kilometer eller den ungefärliga sträckan mellan Ljungbyhed och Helsingör, fågelvägen…innan man står på backen.
Nu är emellertid naturen så finurligt anordnad att man med hjälp av fysikens lagar och de meteorologiska fenomenen TERMIK, HANG och VÅG som bildar vad vi segelflygare kallar "uppvindar" faktiskt kan vinna höjd och på så sätt undvika att hamna på backen utanför Helsingör (vad vi nu har där att göra när kronkursen är som den är) och i stället ta oss tillbaka till Ljungbyhed eller varför inte fortsätta med en liten tur upp i Småland.
HANG bildas när vinden blåser tvärs en ås eller
bergsformation som gör att vinden böjer av och
pressas upp över ås- eller bergskammen.
"Hangvinden" används för att flyga framför och längs
med åsen där vinden är på väg uppåt.
Kullaberg bildar bra "hang" när vindriktningen
är den rätta och även längs med Söderåsen inträffar
det.Hangvinden är dessutom en bra "termikutlösare".
|
